Reseberättelse

Här kommer vi skriva vad vi gör varje dag under vår resa i Österrike. Många bilder utlovas också!

Onsdag 1/7-09

Idag har vi tillbringat hela dagen i Stadthalle där vi förberett oss för tävlingarna de kommande dagarna.

Vi gick till frukosten redan när den öppnade klockan 7 imorse. Vi var framme vid Stadthalle strax efter åtta. Vi checkade in laget, Åkte upp till övervåningen där alla junior tävlingar hålls, letade reda på vårt bord och lämnade sakerna där. Därefter tittade vi runt lite på resten av arenan.

På våningen under oss håller bland andra Uppsala studenterna till med sin robot i Rescue League. Där fanns också ”Robocup@home” tävlingen och ”Soccer middle size league”. I byggnaden bredvid dem finns de andra fotbollsgrenarna dvs. ”Small Size League”, ”Standard Plattform League och ”humanoid League”. I den sistnämnda tävlar man med mänskliga robotar som alltså springer på två ben. Det är de som är tänkta att slå det regerande mänskliga världsmästarlaget i fotboll innan år 2050.

Det går ganska bra för oss på träning men det går desto sämre för det svenska dans laget så dem har Fredrik hjälpt en hel del med programmeringen. Även studenterna har problem men där kan inte vi hjälpa till.

När jag skriver detta är klockan strax efter åtta (på kvällen). Fredrik åkte till pensionatet för att hämta en kabel som vi glömt (vi har tidigare under dagen delat kabel med danslaget men de har gett upp för dagen och åkt hem), han bör vara tillbaka när som helst och då ska vi gå och äta, sedan fortsätter vi nog en timme till.
Rasmus, 1/7-2009

Tisdag 30/6-09

I dag var vi på ett eu-finansierat robotmöte tillsammans med Österrikare, Tyskar och Britter i Weiz, en liten stad ca 1 timmes tågresa från Graz(portugiserna som skulle varit med var försenade och kvar i Italien). Det första som slog oss (eller åtminstone Fredrik) när vi kom dit var att det luktade ”varm traktor”.

Mötet hölls på en skola där eleverna såg ut att vara i vår ålder. Efter en kort inledning fick vi en guidning runt i skolan av en av eleverna (på tyska) där vi fick veta allt vad man inte behöver veta, som t.ex. var vaktmästaren och skolsköterskan sitter.

Efter guidningen var det en ny liten genomgång och därefter fick vi äta en österrikisk skollunch (som kostade 3,50€) bestående av en mystisk soppa, köttfärssås och spagetti samt en efterrätt som mest bestådde av gelatin. Lunchen var lång och seg och det kändes som om jag skulle somna.

Efter lunchen började äntligen själva mötet där man diskuterade vilka bollar man borde använda vid nästa års RoboCup Junior Soccer. Jag tror att en av Engelsmännen bladdrade i minst en halvtimme med fördelarna hos en typ av boll. Därefter fick vi en demonstration av skolans RoboCup Junior Dance lag innan Engelsmannen tog över igen och pratade om NXT-Cam en ny typ av kamera/sensor som kan användas för att lokalisera föremål med en tydlig färg som t.ex. de orangea fotbollarna som används i alla RoboCup (senior) fotbollsgrenar.

Därefter skulle vi ha åkt till en restaurang i portugisernas buss men eftersom de inte hade hunnit fram än bestämde man att vi skulle gå dit. De påstod att det var runt 4km och att det skulle ta ca 40 min. De lärare från skolan som var med på mötet tog själva bilen men satte tre elever på att guida oss andra till restaurangen. Oturligt nog valde de fel elever. De ledde oss vilse och till slut fick vi ta till en GPS som en av tyskarna hade i väskan, turligt nog.

När vi tillslut kom fram till restaurangen, över en halvtimme försenade, visade det sig att det inte var någon restaurang, åtminstone enligt österrikarna, eftersom de bara serverade kall mat. Därmed slapp de undan någon sorts avgift. Vi fick gå och plocka från ett sorts smörgåsbord med diverse lokala specialiteter som t.ex. späck.

Där efter tog vi bussen hem till Graz igen och var på pensionatet ca 21:00 ca 13 timmar efter det att vi satt oss på bussen till tågstationen på morgonen.
Rasmus, 30/6-2009

Måndag 29/6-09

Dagen började med att Fredriks smörgås fastnade i brödrosten och tog eld. Han stängde av rosten och kocken rusade ut för att hjälpa till. Han monterade isär den och tog ut en kolbit som tidigare varit Fredriks smörgås.

Efter den mindre lyckosamma frukosten blev det dags för oss att packa ihop våra saker och byta boende. Vi började med att ta oss till Micke, Fredriks, Klas och Roberts hotell och lämnade deras saker där. Därefter delade vi på oss på så sätt att Fredrik, Klas och Robert åkte till Slovenien för att kolla på något medan jag, Fredrik och Micke gick till tågstationen för att köpa buss och spårvagnskort. För 10€ fick man åka hur mycket buss och spårvagn som helst i en vecka. Därefter tog vi bussen mellan tågstationen och pensionatet.

När vi kom fram efter lite mer än en halvtimmes bussfärd upptäckte vi till vår förfäran att vi inte kom in. Dörren var låst och när vi ringde på kom ingen och öppnade. När vi väntat i ca 10 minuter kom en av ägarna och förklarade att hon var tvungen att gå till en läkare.

Rummet var väldigt lyxigt och fint. Vi fick dock inte en varsin säng utan tvingades att dela en dubbelsäng men det gick också. Resten av dan gick vi runt lite på stan innan vi åkte tillbaka till pensionatet för att sova.
Rasmus, 29/6-2009

Söndag 28/6-09

Väckning klokcan åtta idag. Därefter åt vi frukost bestående av några smörgåsar med Nutella och mjölk som inte smakar svensk.

Sedangick jag och Rasmus tillbaka till vårt rum och uppdaterade hemsidan med lite bilder från gårdagen och började vikafoldrar. 100 foldrar på 40 minuter är bra gjort tycker jag.

Innan vi skulle äta turistade vi lite i Graz. Vi gick över Mur där några surfade. Sen hittade vi en liten kiosk där vi beställde två hotdogs.De serverades i stora bagetter med bland annat sallad. Det var ganska gott, men dåligt bemötande tyckte vi.

Därefter hittade vi en brant uppförsbacke som vi bara måste ta reda på vart leder!Vi kämpade oss uppför och utsikten blev bara bättre och bättre. Efter ett tag sg vi klocktornet av en kyrka. Fast när vi kom närmare såg vi att det bara var toppen av tornet som stack upp ur jorden. Tydligen stod vi ovanpå en underjordisk "by". Utsikten var otrolig, man såg hela Graz från ovan. Tyvärr var det lite regnigt och fukten skapade dimma i luften.
Vi gick den 260 steg långa trappan ned från berget och tillbaka till vandrarhemmet där vi träffade Robert och Klas. De hade gjort ungefär samma utflykt som oss fast någon timme tidigare.

Vi åt middag på en restaurang/pizzeria i centrum där Micke ätit förut. Det var underbart gott! Vi var mycket nöjda när vi gick hem i regnet.

Dagens innovation är Solceller på P-automater. För att inte behöva dra dit elektricitet
Fredrik, 28/6-2009

Lördag 27/6-09, Resan till Österrike

Nu sitter jag i Österrike och skriver. Vi hittade ett öppet Wlan som jag anslöt till på vårt vandrarhem. Jag tänkte berätta lite om min dag.

Halv fyra vaknade jag av några irriterande småfåglar utanför fönstret. Dessa skadedjur lät precis som min väckarklocka, pipip pipip pipip. Medan jag duschade så vaknade pappa och började bre skinksmörgåsar för att kunna äta lite senare. Vi bar ut min lilla röda väska och ryggsäck i bilen och gav oss av mot Rasmus.

Tre timmar senare och två "Sommar i P1" kom vi fram till flygplatsen i Skavsta. Vi hann knappt lasta ur bilen förrän en stor svart bil stannade till framför oss och två unga män i kostym, hatt och mörka solglasögon hoppade ur den. "Är det ni som kommer från Borlänge?" undrade en av dem. Som tur var kände jag igen Fredrik Lindkvist sen tidigare och förstod att de kom i fred. Vi presenterade oss och en stund senare dök även Micke upp med studenterna från Uppsala.

Flygresan löpte på bra. Rasmus som inte tidigare flugit klarade sig med endast lite ont i öronen vid landningen. Vi såg Ölandsbron som ett streck mellan fastlandet och ön!

Vi landade klockan ett i Slovakiens huvudstad Bratislava, därifrån var det nästan två timmars bussresa till Wien i Österrike. Vi va lite oroliga att bussen skulle vara 40 grader varm inuti eftersom solen gassade på oss. Men det fanns fullt fungerande AC på bussen.

I Wien bytte vi färdsätt till Tåg. Men det var väldigt struligt och fick byta perrong eftersom tåget kört in på fel spår. När vi stigit på tåget så skickade de ut oss igen för att hinna städa vagnarna. Fast eftersom vi redan var försenade fick vi snabbt gå på igen.

På tåget hittade vi några studenter från Amirkabir University of Technology, från Iran. Jag och Rasmus satt bakom dem och lyssnade medan Cristobal från Uppsala pratade med dem. Samtalet handlade mycket om robotar och tävlingen. Iranierna kommer tävla i RoboCup Rescue Simulation Leauge vilket bara kräver en väldigt smart mjukvara.

Två timmar senare steg vi av tåget på Graz tågstation. Därifrån gick vi den sista biten till hotellet. Ett tips är att ha hjul på sin resväska! Min väska svängde in i mitt knä i varje steg som jag tog. Det gjorde ont efter nån kilometer.

På kvällen gick vi ut för att leta efter ett ställe att äta. Vi gick över ett vattenflöde där vattennivån i princip var lika högt upp som marken. Det kändes lite oroväckande, speciellt som vi hört om översvämningar i grannländerna. Vi hittade ett fint ställe där vi gick in. Jag kände mig ganska förlorad i en meny där allt stod på Tyska, men jag hittade en bild på en rätt som såg god ut och beställde den med hjälp av Klas som pratade tyska med servitören. Det var Chicken nuggets med pommes frites, ungefär. Under måltiden pratade vi om den österrikiska matkulturen, eller egentligen avsaknaden av matkultur. Vi funderade på hur många programmeringsrader man måste skriva för att förbränna all denna friterade mat och kom fram till att det måste vara mer än den sammanlagda mängden kod i HUGE*

Efter maten fick vi några kanelbullar. Eller det liknade åtminstone kanelbullar. De luktade mögel och smakade en blandning av ingenting alls och kaffe sump. Innehållsförteckningen var fylld av läskiga E-nummer och smakförstärkare. Lustigt att den knappt smakade något.

Efter att vi betalat och lämnat dricks kom servitören med en hel påse nya "kanelbullar" och gav till Cristobal. Han suckade och tackade henne för de sååå goda bullarna.

Nu sitter jag här på vårt rum, nästan ett dygn senare och lyssnar på vattnet som forsar utanför oss. Vi bor i en sovsal tillsammans med två främlingar i en källare. Jag vill ogärna vakna med vatten på golvet, fast utan att fönstret skulle vara öppet kommer jag dö av värmeslag.
Men nu måste jag faktiskt sova. Klockan har hunnit bli ett på natten.

*HUGE är ett projekt för studenter vid civilingenjörsutbildningen i Informationsteknologi vid Uppsala Universitet. Under våren 2009 kommer 18 studenter att samarbeta för att konstruera och programmera räddningsrobotar.
Fredrik, 27/6-2009